Nu fylls livet  av en lätt bris, man kan andas igen., Luften känns klar, allt börjar kännas som det ska, jag kan se igen det finns inget som hindrar min blick från att syna världen. Allt som tidigare var dimma är nu glas klart, det känns lätt att leva, det finns inget som kan hindra mig nu. Livet leker en rolig lek med mig och jag känner mig redo att leka tillsammans med det.

Jag tror att jag har hittat till stigen upplyst av älvor och solsken. Jag vill  stanna på den stigen. Jag vill inte krypa in i den mörka gången igen. Jag vill inte bakåt, jag vill bara framåt, längre fram än dit jag hunnit. Där det kanske kan gömma sig yttligare trevligheter. Om de trevligheterna finns vill jag finna dem.

Men, men livet befinner sig i en helt lagom takt nu. En takt jag kan hinna med. Jag vill inte att det ska gå något snabbare, jag vill bara stanna upp och känna känslan av  välbehag...

Men som sagt var så vet man aldrig hur länge den kännslan vill vara med mig den här gång. Jag hoppas på att den vill stanna med mig under ett lite längre tag en den normalt brukar. 

hejsvejs... 

hej jag suger på att hålla en blogg vid liv men det var som sagt inte syftet med den så... for my heart and your eyes. så får det bli, och så kommer det nog förbli.

Idag känner jag hur ångesten kommer krypande, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kommer jag att överleva detta år?.. Eller kommmer det här året att sluka all min ork?..

Allt som kommer detta år känns hårt, jobbigt och på ett eller annat sätt ångestfyllt, men det är på nått vänster lika mycket fyllt med hopp. Hopp om en ljusare framtid. Det är iallafall vad jag försöker säga till mig själv när mina tankar vandrar iväg till dessa mörka ställlen. Att om jag kryper åt rätt håll på den mörka grottliknandeväg  jag nu befefinner mig på, och hittar ut, kommer jag att finna en stig upplyst av älvor och solsken. Den vägen som kommmer att leda mig till mitt nya liv ett liv fullt av allt det jag önskar och drömmer om. Ett liv som finns för mig och de som jag väljera att dela det med.

Det är den stigen jag drömmer om att få finna snabbare än jag vet att jag kommer. Men om man tror tillräckligt mycket kommer det att bli sanning. Min saning vill jag ska vara den älv och solskensupplysta stigen, utan några gömda fällor. Som jag bara kan dansa vidare på. Jag vet att detta inte är livet, livet är inte gjort för attt vara enkelt, det är gjort för att vara svårt. Men drömma är alltid och kommer alltid att vara tillåtet. Så det är det jag tänker fortsätta att göra....

tack för att du lyssnade.

hej på senaste tiden har det funnits helt andra saker att fundera över än att skriva blogg om massa menlösa saker, men nu känner jag att jag måste skriva lite det var så länge sedan nu.

en av mina blommor mår inte så bra jag vet inte om den håller på att vissna eller om det bara är det starka ljusskenet som gör den lite hängig, och inte riktigt så mkt näring som den behöver kanske. jag vattnar den och ger den all näring jag kan men den vill inte växa och bli lika vacker som den en gång varit. vacker är den fortfarande men den slokar på ett sett som får mej att må illa i hela min kropp, utöver min kropp. jag hoppas att nu när mer erfarna trädgårdsmästare ska få vattna henne att hon kanske kan lyfta upp och stråla på alla vis som hon brukar, det är vad jag önsakar mej mest av allt just nu att hon ska slå net sina rötter så djupt och aldrig mej och denna värld, för då vet jag inte om det skulle vara en värld värd att leva i...

hej på senaste tiden har det funnits helt andra saker att fundera över än att skriva blogg om massa menlösa saker, men nu känner jag att jag måste skriva lite det var så länge sedan nu.

en av mina blommor mår inte så bra jag vet inte om den håller på att vissna eller om det bara är det starka ljusskenet som gör den lite hängig, och inte riktigt så mkt näring som den behöver kanske. jag vattnar den och ger den all näring jag kan men den vill inte växa och bli lika vacker som den en gång varit. vacker är den fortfarande men den slokar på ett sett som får mej att må illa i hela min kropp, utöver min kropp. jag hoppas att nu när mer erfarna trädgårdsmästare ska få vattna henne att hon kanske kan lyfta upp och stråla på alla vis som hon brukar, det är vad jag önsakar mej mest av allt just nu att hon ska slå net sina rötter så djupt och aldrig mej och denna värld, för då vet jag inte om det skulle vara en värld värd att leva i...

hejsansvejsan....

dagen var väl lite regnig och tråkig jag jobbade hela långa dan det var en massa tid till spillo menmen pengar kommer det sen så...

hannah kom och hälsade på mej imin lilla kiosk det var trevligt snällt av henne att cykla så långt, mamman pappan och bror  min kom ochså förbi senare det var snällt av dom...

sen tog jag min moppe hem och åt pappans goda thai mat mumsfillibabba,

sen åt vi lirte rabarberpaj till dessert.

ska väll gå och lägga mej hyfsat tidigt idag hannahs mamma kommer och häm,tar mej halv 7 imorron morgon, jag hannah emma och andrea ska till ponny-sm det ska bliu riktigt kul (förtom när jag måste stiga upp)

 smsa med bella idag hon ligger och solar i bulgarien förfullt hon kommer vara så brun när hon kommer hem att jag kommer se ut som ett a4 papper. ¨

men nu ska jag gå och kramas så ses....

hejsansvejsan...

jag har funderat på tiden hur långsamt den går när man vill att den ska gå snabbt, och hur snabbt den går när man vill att den ska gå långsamt, den kan inte annpassa sej och lägga sej lite mittemellan så skulle det väll gå bra för dom flesta-

när man ska typ rädda folk efter katastrofer så försvinner tiden och liv som skulle kunnat räddats om det bara hade funnits llite mer av den värdefulla tiden försvinner med den. speciellt när det gäller liv. när nån är nära att lämna oss som man älskar och bryr sej om då kan tiden inte gå långsat utan då ska den springa iväg så fort den bara kan inte vänta på dom som behöver lite mer av tiden för att säga hejdå eller få krama den man älskar  för en sista gång.

Tiden kan sedan stå still flera timmar efter att man förlorat den man älskar, man märker inte att den går och den går nästan ingen starns ändå den bara finns där som för att retas om hur mycket tid det finns kvar utan den man älskar.

Jag skulle därför önska att man på något vis kunde donera tid till dom som behöver den, snabb eller långsam tid. som all den tiden jag bara satt på en stol idag och väntade, den tiden var långsam och då tänkte jag på alla som skulle kunna behöva dne tiden mer än jag dom som bara hade behövt en minut till för att  säga eller gör nått, rädda tusentals med liv och skona mång, många människor från timmar av sorg. den tiden bara slösade jag bort idag.

SÅ LEV I NUET, GÖR DET SOM MÅSTE GÖRAS, OCH SLÖSA INGEN TID, SPENDERA DEN PÅ DOM DU ÄLSKAR .....