Ja... vad ska man säga... Livet gungar på i takt med trummorna... Allt är lungt och skönt. Ingen kommer och stör, allt är lungt och skönt.

   Jag har kommit på en sak, att ensamheten ibland är det bästa sällskapet. Ensamheten dömmer mig inte, ensamheten är bara där och jag kan verkligen vara den jag är i ensamheten. Även fast jag har så underbara vänner som låter mig vara precis som jag är. Så är man ändå inte riktigt det ändå. Det är alltid någon känsla som man flyttar undan, och tar tag i senare för att inte behöva disskutera, och berätta om känslorna för alla. För dom skulle ändå aldrig förstå. Det är det som är så bra med ensamheten. Den förstår allt utan att jag behöver förklara eller argumentera. Ensamheten är en sann vänn, en vänn som inte blir ledsen om man inte vill ha med den att göra. Utan ensamheten bara finns där och väntar på en tills man behöver den som mest...

Tack för att du lyssnade...

kan man inte bara få känna sig great nån fucking jävla dag? 

Nej, nej skrattar livet. Inte du, det är du som skall lida för att andra ska få simma i lyckans oöndliga hav!

    Men jag vill vara med de andra jag vill få simma i lyckans hav med, varför är det så att jag måste simma i en lerpöl? Varför?

   Jag fattar ingenting, är det så att min lerpöl är tillfällig, eller ekommer jag att för alltid kippa efter andan? 

   Kan ingen bara komma och hämta mig, ta mig till lyckans hav, låta mig få simma i oöndligheten, simma i livets lycka? 

   Nej detta är inte för dig säger livet. 

     Då svarar jag; Då är inte livet för mig!

Kan man få det att bli som man vill bara genom att trolla?

  För om det skulle vara så, skulle jag defenitift kunna trolla.

Tänk dig vilken makt man skull få, man skulle kunna leva ett ganska enkelt liv... Om jag kunde trolla skulle jag trolla mitt hus rent och göra det helt och fint!

Nej gud! Det här var så töntigt att skriva om, så det går inte att skriva mer. Visst skulle jag vilja kunna trolla men jag kan då rakt inte skriva om det... Så nu får det bara vara så att jag skulle vilja trolla, och då skulle jag trolla hela  världen i skimrande guld. Den världen skulle vara ganska lik min egen som jag ibland har turen att få tillbringa en tid i.

Men guld-världen skulle inte vara i närheten av så fantastisk som min. Då kanske du undrar, varför inte trolla så att allla kunde få leva i min värld?

Då måste jag tyvärr svara att jag är en liten egoist och den världen är min, och den är jag inte beredd att dela med någon på ett långt tag framöver.

  Så att trolla kanske skulle kunna rädda världen för en stund, men inget kan rädda den från att inte falla tillbaka till där den nu befinner sig. Det enda som kan rädda världen från sitt öde, det är vi som befolkar den, och det kan inte göras med magi utan bara med ren och skär väl vilja! 

Så tänk på det...

Tack för att du lyssnade!

Idag är en underbar dag. Den har tillbringats i skratt, glädje, tårar, mat och kärlek! Och tänk er den är ännu inte slut! Idag har den vakra stigen lett mig ut på en om möjligt ännu vackrare äng. Den är full med blommor som jag älskar. Allt klickar och allt känns varm och skönt fast minusgraderna bara blir fler och fler. Men inne i min värld där skiner solen starkare än på länge. För jag vet att det finns de som bryr sig,de som älskar mig för den jag är, även när jag surar ihop. Det är då den sträcker ut sin hand och drar mig till ytan innan jag drunknar. Det är hon som får mig att andas igen. Tack för att du alltid finns för mig min underbara Sofia, tack jag skulle inte stå upp om det inte vore för dig... 

 Hoppas att alla har haft en sådan fantastisk dag som jag och tack för att ni lyssnade, nu ska jag tillbaka till min underbara värld! puss

Jag trodde inte att det kunde bli bättre! Men jag hade fel för det har det. Livet har återigen förbluffat mig. Ett lyckorus springer genom min kropp, det är så stort och färgfyllt att min lilla kropp nästan inte kan hålla det inne, den håller på att explodera och måla världen i all dess färger.

  Det finns en mening med allt, jag tror att jag mötte en liten bit av ödet idag nämligen. Jag valde att göra en sak som kom att visa sig att föralltid ha förändra mitt liv. När jag tog det valet  hade jag ingen aning om att utgången av mitt val kom att ändra hela historien, historien om mig. En historia som har kommit att se ganska mörk, hård och tung ut har nu funnit ett ljus som kommer att lysa upp de mörkaste delar av både min framtid och mitt förflutna.

Jag kan inte sluta förvånas av hur mycket en så pass liten sak kan förändra, jag har gått och haft ångest, nästintill panikångest.  Men en liten sak har fått mig att nästan glömma alla sömnlösa nätter, allt illamående och allt som har känts som slutet, men nu kännsallt som det ska.

Som början på resten av en fantastisk historia, historian om mig!  Och den kommer sluta med ett; "And they lived happily ever after, iallafall för ett tag...."  

Tack för att lyssnade..