kan man inte bara få känna sig great nån fucking jävla dag? 

Nej, nej skrattar livet. Inte du, det är du som skall lida för att andra ska få simma i lyckans oöndliga hav!

    Men jag vill vara med de andra jag vill få simma i lyckans hav med, varför är det så att jag måste simma i en lerpöl? Varför?

   Jag fattar ingenting, är det så att min lerpöl är tillfällig, eller ekommer jag att för alltid kippa efter andan? 

   Kan ingen bara komma och hämta mig, ta mig till lyckans hav, låta mig få simma i oöndligheten, simma i livets lycka? 

   Nej detta är inte för dig säger livet. 

     Då svarar jag; Då är inte livet för mig!