japp det var så mycket svårare att ta ett steg tillbaka  än vad jag trodde det skulle vara...allt precis allt jag kände och gick igenom förra hösten/vintern kom ikapp mig. Jag var bara tyst en hel kväll i deras sällskap för att inte ta plats eller såra någon. Men det gjorde så ont och allt gammalt kom springandes bakifrån och jag vart rädd! Rädd för att allt dte där skulle komma tillbaka, för jag vill inte ha det så jag vill inte! Det är den värsta tiden jag har haft i mitt liv... och när allt bara kom sådär springandes, jagandes efter mig för att återigen släpa ner mig i mörkret jag visste inte vad jag skulle göra jag var livrädd. Så jag bara reste mig upp och försökte fly undan det hela genom att fly fysiskt. Men att gå gick inte tillräckligt snabbt, så jag åkte det snabbaste jag kunde ut i mörkret och försökte komma bort, bort från allt det som gjorde ont och var skrämmande. Men det spelade ingen roll hur fort jag körde så fanns allting kvar. Allt som jag har velat döljt blandat med nytt, allt som jag var rädd skulle komma tillbaka. Jag är i vanliga fall grymt mörkrädd, men igår så körde jag ut på mörka ängar, på ensamma grusvägar, genom mörk skog och på ensliga vägar. Jag tänkte att jag skulle knna bli rädd för något annat och fokusera på att hålla mig i bakrunden. Men det funkade inte så jag var tvungen att känna allt dte jobbiga igen i super hög hstighet. Jag säger det igen jag var rädd och det gjorde ont det var fruktasnsvärt.  

    Men idag har jag funderat mer, jag orkar inte vara den som ska bry sig om alla andra hela tiden. Respektera vad dom känner, och skita i hur det får mig att må. Jag orkar inte längre! Jag är helt slut, jag försöker och försöker men det gör bara ont. Och jag klara inte av att må så piss som jag gjorde igen jag gör inte det. Så nu är det min tur att bry mig om miig själv! Jag tänker börja tänka på mig sjålv först jag tänker sätta mig i första hand (inte jämt såklart). För jag vill också må bra, jag vill inte ha ont och vara rädd, jag vill inte. Jag tänker inte!

Love ya'

japp då var det dags igen då antar jag....

  Dags för mig att backa undan från allt det vackra, det var tydligen för mycket för vissa. Vissa som inte klarar av att se att det vackra för någon blir så stort och underbart att vi måste göra något åt det. För det är ju inte så vi vill att det ska vara vackert runt omkrig oss!

   Nej, nej vi vill att det ska finnas saker att var missnöjda med, sen om det en dag inte finns någonting att klaga på, då är det lika bra att vi hittar på någonting som vi kan klaga på. För då blir det så mycket lättare att strunta i allt det som egentligen är problemet. Men det verkliga problemet vill vi inte kolla på för det blir för jobbigt, så då är det lättare om någon anan får ha det jobbigt. För då blir problemet inte lika stort helt plötsligt!

   Jag blir arg, arg och jag är inte den som brukar bli arg jag blir ledsen, besviken och möjligen irreterad. Men arg sällan... jag vet inte vad jag kan skriva mer förutom att jag förstår dig och att jag älskar dig oändligt mycket ändå, och att jag ska hålla mig undan även om det gör ont, ondrare än ja, jag vet inte vad inget annat för mig men för din skull så ska jag ta ett steg  tillbaka och lämna er att leka i det vackra utan mig. Jag hoppas det blir till det bästa för alla... 

hellow ni underbara framför skärmarna! 

   jag har inte funderat så mycket nu för tiden därför blir det lite glest med inlägg... tyvärr. Men, men...

   Jag har ju funderat lite smått på massor med saker så, hur kommer det sig egentligen att man känner saker? Det finns säkert en otroligt smart vetenskaplig förklarning till detta männskliga fenomen, men den är jag inte så jätte intreserad av om jag ska vara ärlig. Så hur kan hjärna sända ut signaler när vi känner vissa känslor som får oss att till exempel känna obehag, ont i magen, att det kittlar i magen och att man kanske blir kissnödig? Jag har tänkt en del och jag tror att varje kropp har sitt eget sätt att känna varje känsla både fysikst och psykiskt, att vi är lika unika på det viset som till utseende. Det är därför ingen kan beskriva en känsla helt det går helt enkelt oftast inte att sätta ord på dem. Så de "order" (i brist på annat ord) som våran hjärna skickar ut till kroppen är, tror jag, hjärnans sätt att beskriva vad den känner... att den vill på något vis försöka förklara för kroppen vad som händer. Och ibland så tror jag att kroppen även den känner av allt det där som hjärnan säger och får "order" sammtidigt och det är då som vi handlar på magkänsla och bara följer kroppen när hjärnan helt enkelt har tappat kontrollen...

   Jag vet inte om något av det här var det minsta lilla vettigt jag tror bara jag rörde till det yttligare... men så får det nog vara idag... 

   Jag måste såklart lägga ´med en vacker låt med så!

hej!

  Jag tror jag har hitta farten i mitt liv, jag har fått in ett tempo som jag känner mig väldigt bekväm i. Jag har upptäckt hur livet kan levas och hur jag vill leva det! Jag är bara med de människor som jag älskar och som jag vet älskar mig tillbaka vilket ger mig energi inte kaffe energi utan insides eniergi på något vis... så att när jag sedan hamnar i situationer som drar av den energin så finns det så mycket av den att den inte tar slut! Så jag kan bara göra av med min låt oss kalla det "gyllene energi", och det finns ändå en hel sjö kvar av den. Men en vanlig dag i det förflutna så hade den sjön varit uttårkad och jag hade haft svårt att hitta luft...

   Men nu så har jag som sagt hittat ett sätt som jag vill leva på, jag har hittat min takt i livet! Jag mår helt enkelt underbart! Så nu vill jag då bara säga att jag aldrig hade kunnat må så här underbart om det inte hade varit för mina underbara vänner som står så troget brevid mig i ur och skur. Jag har nu börjat se på oss som en litten björkskog som börjar bli en urskog som ingen kan plöja igenom och upplösa för vi har slagit ner våra rötter så hårt att inget, verkligen inget kan skilja oss åt!

   Så åter igen vill jag bara säga hur mycket jag älskar mina vänner, och jag hoppas innerligt att det är fler utav er där ute som får uppleva denna typ av vänskap för det är någonting utöver det vanliga! 

Lyssnade på den här låten medans jag skrev, texten hänger inte med men melodin och takten i låten är väldigt likt det jag har hittat....