Direktlänk till inlägg 17 juni 2009
Jag är en svag människa har jag kommit på eller så är jag en riktigt stor "cry baby". Jag fattar inte hur jag ska kunna klara av att någon dör utan att jag själv också skulle göra det. När att bara prata om att någon jag älskar otroligt högt, inte är garanterad sitt liv.
Att jag kan få en panikattack och måsta låsa in mig i ett mörkt rum för att inte bryta ihop totalt, fast jag på sammagång vet att den jag älskar finns på andra sidan dörren levande, varm och levande i högsta grad. Hur ska jag då reagera när de liv jag älskar kommer att försvinna ett efter ett. Som en mysiga kväll med många värmeljus som har värmt en hela kvällen, när då alla sakta börjar brinna ut tills du sitter där ensam i mörkret, hur kommer jag känna då?
Vad kommer hända med mig när jag finner mig själv sittande i det mörker som jag fruktar så mycket...
I wanna scream I love you from the top of my lungs, but I am affraid that someonelse will here me! Fall out boy ...
vad gör jag när orken inte finns kvar? Vad gör jag när det som alltid har funnits att ta av helt plötsligt börjar ta slut? Jag vet inte vad jag ska göra jag orkar inget mer jag är helt slut! Snart kommer den, jag håller på att springa rakt in i den...
Det var ett tag sen nu men jag vet varför nu! Jag skriver bara här när jag mår dåligt, när jag behöver få hjälp att bearbeta något. För det är här jag finner den hjälpen! Jag är så glad för att jag har det här stället att skriva på det känns så under...
yess det här var ju kul eller inte alls...
"Be not afraid of greatness: some are born great, some achieve greatness, and some have greatness thrust upon 'em" ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 | 17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|