Jag är en svag människa har jag kommit på eller så är jag en riktigt stor "cry baby". Jag fattar inte hur jag ska kunna klara av att någon dör utan att jag själv också skulle göra det. När att bara prata om att någon jag älskar otroligt högt, inte är garanterad sitt liv.

   Att jag kan få en panikattack och måsta låsa in mig i ett mörkt rum för att inte bryta ihop totalt, fast jag på sammagång vet att den jag älskar finns på andra sidan dörren levande, varm och levande i högsta grad. Hur ska jag då reagera när de liv jag älskar kommer att försvinna ett efter ett. Som en mysiga kväll med många  värmeljus som har värmt en hela kvällen, när då alla sakta börjar brinna ut tills du sitter där ensam i mörkret, hur kommer jag känna då? 

   Vad kommer hända med mig när jag finner mig själv sittande i det mörker som jag fruktar så mycket...

Vilken dag, och den har bara börjat! Nu kanske ni tror att den är för jävlig men, nej det är den inte den är helt underbar! Jag har oroat mig så grovt över en jag älskar så mycket och nu har jag fått veta att allt kommer bli bra, allt kommer bli bra.

   Hela gårdagens kväll satt jag bara där utan att kunna påverka det lilla minsta, jag satt där helt hjälplös mendans dom disskuterade varesig han skulle få leva eller dö. Och vad dom än kom fram till så skulle jag inte kunna påverka det beslutet. Det var de blandade känslorna av sorg, att jag inte kunde hjälpa honom och att jag inget fick säga till någon om vad som hänt. Men nu är allt det där borta jag svävar nu lite ovan på världen på små rosa puffmoln av sockervadd, jag hoppas att jag kladdar fast i sockervadden och måste stanna här för evigt!

jag älskar robert pattison han är en fantastisk skådis och en underbar sångare och låtskrivare ( låt oss inte glömma att han är grovt snygg också). Jag vill därför ge er den här låten att lyssna på, för att få 4minuter och 57sekunders underbarhet och avslappning mitt i allt skit som alla lever i. Eller till att bara förgylla den underbara vardagen ni lever i så, luta er bakåt och njut!

   Ni bör även lyssna på alla hans andra låtar:  "I was broken", "Never think" och "Let me sign" den här låten heter "To roam"

Enyoj!

hej allesammans.

  Jag har äntligen bara två dagar kvar på min pissiga skola som jag nu har spenderat fyra år med att hata. Äntligen, äntligen är allt jag kan säga.

  Men på samma gång så börjar tårarna växa i mina ögon och sakta rulla vidare ner för mina kinder. Under mina år  på den här skolan har jag alltid haft världens underbaraste vänner vid min sida genom allt har dom funnits där alldeles nära allt jag behövt göra är att sträcka ut min hand så har någon fattat den. Men nu, nu när våra skolår tillsammans är över vad ska jag då göra? Jag vet att vi kommer hålla kontaktenmed varandra för ingen av oss vill  mista nån av de andra, men det kommer aldrig att vara på samma sätt som det är nu. Vi kommer aldrig ha det så att vi automatiskt träffas varje dag och gör varandras dagar underbara. Dom dagarna är förbi, jag önskar nu att jag hade tagit bättre hand om dem, men nej, nej här slängde vi bort ett helt halvår på att missförstå varandra! Gud vad jag ångrar det...

   Jag vill att det ska vara som det är nu jag vill att det alltid ska vara vi, även om världen inte funkar så, så vill jag det mer än något annat jag vill att vi ska ha det som nu tills... tills ja när vi inte vill det. Men nu är det bara så jobbigt att tänka på att jag inte kommer ha dom runt mig på samma sätt som jag alltid har haft.

   Och vad kommet hända om vi skulle tappa kontakten? Skulle jag klara mig då? Skulle jag klara mig utan mina änglar? Jag tror inte det jag tror verkligen inte det...

   Så det är med blandade känslor som jag lämnar den här tiden bakom mig på fredag. Men jag hoppas och vill, så det borde räcka, att vi får fortsätta att förgylla varandras vardag som vi gör nu.

  Jag älskar er Emma, Hannah och Bella...