idag tänkte jag faktiskt vara gansak rakt på och inte skriva i massor med metaforer... Jag tänkte sriva om hur en helt vanlig dag i mitt liv ser ut, en dag som är ganska underbar ändå men fortfarande medelmåttig.

   Jag har varit i mitt underbara stall idag, ett ställe där jag altid får känna mig behövd, uppskattad och älskad. Där jag kan omge mig av underbara människor av alla dess slag. Jag red först fram idealtiden till dagens tävling på Parant, sedan fortskred dagen i ett slags ljust dimmigt målntäcke som varmt stoppade om mig, ungefär som dagens väder faktiskt... Tävlingen gick relativt bra för alla deltagare, jag kunde inte delta eftersom min underbara solskens kille Janco inte är så kry just nu... Men han blir bara bättre och bättre för var dag som går. En sak som jag inte kan förstå är att jag har kommit att älska honom så otroligt mycket, att jag blir så orolig när något händer hnom.. Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så att han förstår bäst av alla hur jag känner och mår, och han vet precis vad han ska göra för att få mig att må bra. Han har på så himla kort tid kommit att betyda så grymt mycket. HUr kan detta vara, han är ju trots allt bara en häst...? Men jag tror det är det som är så underbart med hästarna, dem förstår och tröstar som inga andra, dem blir verkligen ens bäste vän... 

    Men tillbaka till dagen (ser ni trots att jag sa att jag inte skulle skriva något sådant dör så gjorde jag det ändå). Efter tävlingens slut som min underbara vän by the way vann. Grattis till henne! Så tog jag och Janco en promenad några varv runt travbanan, sedan var det dags för honom att få lite massage. Sen lämnade vi solskenspalatset (stallet) och for hem. Så nu sitter jag här och skriver något lite annurlund aän vanligt, jag vet inte om det kommer inträffa igen eller om det var en engångsförtelse... Vi får se...

Så tack för att du lyssnade..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I wanna scream I love you from the top of my lungs, but I am affraid that someonelse will here me! Fall out boy ...

vad gör jag när orken inte finns kvar? Vad gör jag när det som alltid har funnits att ta av helt plötsligt börjar ta slut? Jag vet inte vad jag ska göra jag orkar inget mer jag är helt slut! Snart kommer den, jag håller på att springa rakt in i den...

Det var ett tag sen nu men jag vet varför nu! Jag skriver bara här när jag mår dåligt, när jag behöver få hjälp att bearbeta något. För det är här jag finner den hjälpen! Jag är så glad för att jag har det här stället att skriva på det känns så under...

yess det här var ju kul eller inte alls...

"Be not afraid of greatness: some are born great, some achieve greatness, and some have greatness thrust upon 'em" ...