hej jag suger på att hålla en blogg vid liv men det var som sagt inte syftet med den så... for my heart and your eyes. så får det bli, och så kommer det nog förbli.

Idag känner jag hur ångesten kommer krypande, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kommer jag att överleva detta år?.. Eller kommmer det här året att sluka all min ork?..

Allt som kommer detta år känns hårt, jobbigt och på ett eller annat sätt ångestfyllt, men det är på nått vänster lika mycket fyllt med hopp. Hopp om en ljusare framtid. Det är iallafall vad jag försöker säga till mig själv när mina tankar vandrar iväg till dessa mörka ställlen. Att om jag kryper åt rätt håll på den mörka grottliknandeväg  jag nu befefinner mig på, och hittar ut, kommer jag att finna en stig upplyst av älvor och solsken. Den vägen som kommmer att leda mig till mitt nya liv ett liv fullt av allt det jag önskar och drömmer om. Ett liv som finns för mig och de som jag väljera att dela det med.

Det är den stigen jag drömmer om att få finna snabbare än jag vet att jag kommer. Men om man tror tillräckligt mycket kommer det att bli sanning. Min saning vill jag ska vara den älv och solskensupplysta stigen, utan några gömda fällor. Som jag bara kan dansa vidare på. Jag vet att detta inte är livet, livet är inte gjort för attt vara enkelt, det är gjort för att vara svårt. Men drömma är alltid och kommer alltid att vara tillåtet. Så det är det jag tänker fortsätta att göra....

tack för att du lyssnade.