Kan man få det att bli som man vill bara genom att trolla?

  För om det skulle vara så, skulle jag defenitift kunna trolla.

Tänk dig vilken makt man skull få, man skulle kunna leva ett ganska enkelt liv... Om jag kunde trolla skulle jag trolla mitt hus rent och göra det helt och fint!

Nej gud! Det här var så töntigt att skriva om, så det går inte att skriva mer. Visst skulle jag vilja kunna trolla men jag kan då rakt inte skriva om det... Så nu får det bara vara så att jag skulle vilja trolla, och då skulle jag trolla hela  världen i skimrande guld. Den världen skulle vara ganska lik min egen som jag ibland har turen att få tillbringa en tid i.

Men guld-världen skulle inte vara i närheten av så fantastisk som min. Då kanske du undrar, varför inte trolla så att allla kunde få leva i min värld?

Då måste jag tyvärr svara att jag är en liten egoist och den världen är min, och den är jag inte beredd att dela med någon på ett långt tag framöver.

  Så att trolla kanske skulle kunna rädda världen för en stund, men inget kan rädda den från att inte falla tillbaka till där den nu befinner sig. Det enda som kan rädda världen från sitt öde, det är vi som befolkar den, och det kan inte göras med magi utan bara med ren och skär väl vilja! 

Så tänk på det...

Tack för att du lyssnade!

Nu tror jag att jag precis har vält resten av mitt liv... JAg har gjort ett val som för alltid kommer att vara med mig, ett val som ingen kan ta bort. Detta val känns så himla bra bra just nu, men vem vet hur det känns när jag ska och kolla på ett möjligt val på lördag... Jag är nästan säker på att det jag vält är precis rätt för mig! Det ät vad jag hoppas och drömmer om. JAg hoppas att detta val kommer leda mig in på en kullerstens väg med lite små gupp och skuff men med de vackraste fasader man kan tänka sig. Allt på och runt denna gata är himelsk vackert, det är en väg som jag vill vara på. JAg finner det nu lite spännande med lite gupp, men om jag ångrar mig vet jag att jag bara kan vända mig om och jag kommer gensat att befinna mig i min drömvärld. På den underbara solskensupplysta stigen. Jag vet att vad som än händer kommer jag sltid att kunna ta mig tillbaka dit, för när jag nu har sett och känt hur det kan vara kommer jag alltid att vilja ha det så ...

Men jag känner att jag måste skriva lite om ett stort gupp jag ser på vägen framför mig, det är gigantiskt härifrån men jag hoppas att det är mycket mindre på nära håll.Jag tror att jag oroar mig för mycket, jag borde försöka leva mer i dagen och inte två vecker fram, jag måste fånga dagen, Carpe diem. Leva i nuet, det är vad jag önskar att jag kunde göra men man blir väll som de man är med, så...

Men jag tycker att jag skulle kunna göra lite revolt mot det, det är mitt liv och det är jag som bestämmer utgången av det, me and me only...

 Samma sak gäller ju för alla, man har ett liv och det ska man ta vara på... På tal om det tror jag att du kanske ska få höra en liten dikt som jag har komponerat, så här är den;

Life is going to be what tou make it to,

so go out and meke it all that you'll ever wnat it to be...

Becus you only get one chans!

Tack för att du lyssnade!

Vet du hur det känns att ha en vänn som man inte vet om man kan lita på?

En av mina vänner får mig ibland att känna mig så osäker på om hon är en riktig vän eller om allt bara är ett stort skådespeleri..? Hon kan vara världens underbaraste för att sedan vända sig om och ha en orm hängande ut från sitt bakhuvud, allt detta kan få mig att känna mig lite förvirrad. Är hon den som vänder kappan efter vinden eller lever hon bara på detta vis?

Känner man verkligen sina vänner? Jag känner ju knappt mig själv, hur kan jag då förvänta mig att känna någon annan...

Den här helgen har varit fantastisk. En person som jag inte hade träffat på ett långt tag, aldeles för långt tag, kom ner hit och hälsade på...

Att prata på det sättet som jag kunde med honom var skönt. Han bara lyssnade, förstod och sa precis vad jag ville höra. Det var jätte skönt.

Det är så härligt när någon man inte träffat på länge kan komma inflygandes och bara måla allt i guld och rosa.

Så nu är min värld aldeles fylld av godisgyllene färger, och inget kan glänsa ikapp med dem!

Tack för att du lyssnade... 

Idag är en underbar dag. Den har tillbringats i skratt, glädje, tårar, mat och kärlek! Och tänk er den är ännu inte slut! Idag har den vakra stigen lett mig ut på en om möjligt ännu vackrare äng. Den är full med blommor som jag älskar. Allt klickar och allt känns varm och skönt fast minusgraderna bara blir fler och fler. Men inne i min värld där skiner solen starkare än på länge. För jag vet att det finns de som bryr sig,de som älskar mig för den jag är, även när jag surar ihop. Det är då den sträcker ut sin hand och drar mig till ytan innan jag drunknar. Det är hon som får mig att andas igen. Tack för att du alltid finns för mig min underbara Sofia, tack jag skulle inte stå upp om det inte vore för dig... 

 Hoppas att alla har haft en sådan fantastisk dag som jag och tack för att ni lyssnade, nu ska jag tillbaka till min underbara värld! puss

Hur kan det vara så att de man tror ska vara ens vänner helt plötsligt bara kan vända ryggen till?

 Och uppföra sig otrevligare än den suraste kassörskan på Ica! Jag fattar inte det. Vi går upp för trappen skrattandes, men när vi når toppen så är det som om att vi aldrig mötts..

 Ibland kan jag nästan säga att jag hatar dem, fast jag gör inte det egentligen. Det är deras uppförande i vissa situationer som jag hatar...

Jag älskar vilka dom är, men ibland känns det som att det aldrig syns vilka jag har fattat att de är längre, jag vet inte om det är nu allt är ett stor skådespeleri eller om det var förr det var det.

 Jag måste säga att jag är rädd för att det ska vara det senare alternativet. För annars vet jag inte om jag kommer klara av att umgås med dem mycket längre. Om det är så, så  suger det!

 Men på en och samma dag kan de få en att känna sig helt fantastisk, för att sedan känna att man inte ens är värd att leva i denna värld.

Det är det  som gör det svårt för mig att fortfarande umgås med dem. Men jag ska inte dra allla över en kam... Men i slutändan älskar jag dem otroligt mycket samtidigt som jag kan hata dem. Men hat och kärlek är väldigt nära varandra så...

Den dagen jag tänker på dem och inte känner något eller bryr mig, den dagen kommer jag veta att våran vänskap är slut, att en av de vackraste blommorna i världen har dött. Det kommer vara en dag av sorg. Så känns det nu, men den dagen kommer kanske inte den känslan att vara med mig.

Jag hoppas att vi kan rädda vår vänskap för yttligare nån månad för den betyder så mycket. Idag var jag nog väldigt arg därav mina känslor en annan dag kanske jag prisar dem, men idag har de inte förtjänat det!

Tack för att du lyssnade

Jag trodde inte att det kunde bli bättre! Men jag hade fel för det har det. Livet har återigen förbluffat mig. Ett lyckorus springer genom min kropp, det är så stort och färgfyllt att min lilla kropp nästan inte kan hålla det inne, den håller på att explodera och måla världen i all dess färger.

  Det finns en mening med allt, jag tror att jag mötte en liten bit av ödet idag nämligen. Jag valde att göra en sak som kom att visa sig att föralltid ha förändra mitt liv. När jag tog det valet  hade jag ingen aning om att utgången av mitt val kom att ändra hela historien, historien om mig. En historia som har kommit att se ganska mörk, hård och tung ut har nu funnit ett ljus som kommer att lysa upp de mörkaste delar av både min framtid och mitt förflutna.

Jag kan inte sluta förvånas av hur mycket en så pass liten sak kan förändra, jag har gått och haft ångest, nästintill panikångest.  Men en liten sak har fått mig att nästan glömma alla sömnlösa nätter, allt illamående och allt som har känts som slutet, men nu kännsallt som det ska.

Som början på resten av en fantastisk historia, historian om mig!  Och den kommer sluta med ett; "And they lived happily ever after, iallafall för ett tag...."  

Tack för att lyssnade..

Nu fylls livet  av en lätt bris, man kan andas igen., Luften känns klar, allt börjar kännas som det ska, jag kan se igen det finns inget som hindrar min blick från att syna världen. Allt som tidigare var dimma är nu glas klart, det känns lätt att leva, det finns inget som kan hindra mig nu. Livet leker en rolig lek med mig och jag känner mig redo att leka tillsammans med det.

Jag tror att jag har hittat till stigen upplyst av älvor och solsken. Jag vill  stanna på den stigen. Jag vill inte krypa in i den mörka gången igen. Jag vill inte bakåt, jag vill bara framåt, längre fram än dit jag hunnit. Där det kanske kan gömma sig yttligare trevligheter. Om de trevligheterna finns vill jag finna dem.

Men, men livet befinner sig i en helt lagom takt nu. En takt jag kan hinna med. Jag vill inte att det ska gå något snabbare, jag vill bara stanna upp och känna känslan av  välbehag...

Men som sagt var så vet man aldrig hur länge den kännslan vill vara med mig den här gång. Jag hoppas på att den vill stanna med mig under ett lite längre tag en den normalt brukar. 

hejsvejs...